Gamla böcker är tidsfönster – de bär på kunskap, historia och berättelser från svunna tider. Att bevara dessa sköra föremål är en konstform som förenar vetenskaplig noggrannhet med varsamt hantverk. Den här artikeln utforskar de metoder och tekniker som används för att skydda vårt litterära kulturarv.

Varför gamla böcker bryts ner

För att förstå hur man bäst bevarar gamla böcker, måste man först förstå varför de bryts ner. Hoten kommer både utifrån och inifrån.

Yttre hot mot boken

Yttre faktorer som ljus, temperatur, fukt och skadedjur spelar en stor roll. Starkt solljus kan bleka omslag och göra papper skört. Höga temperaturer och svängningar i luftfuktigheten påskyndar nedbrytningsprocesser. Därför är det viktigt med en stabil, sval och torr miljö. Skadedjur som silverfiskar och boklöss, liksom mögel, kan orsaka stor skada då de livnär sig på organiskt material. Mögel trivs särskilt bra i fuktiga och mörka miljöer med dålig luftcirkulation. Genom att hålla god ventilation och städa regelbundet kan man förebygga angrepp, vilket framhålls av bland annat NTNU Universitetsbibliotekets information om förebyggande konservering. Felaktig hantering är också en vanlig orsak till skador. Att varsamt hantera böcker, med rena händer och utan att “vika hundöron”, är A och O, som poängteras i guider som “Comprehensive Guide to Book Preservation”.

Bokens inre fiender

Även materialen i boken kan vara en bov i dramat. Papper som tillverkats av trämassa, speciellt under 1800-talet, innehåller ofta syror som bryter ner fibrerna. Denna process, som kallas surt papper, gör att papperet gulnar och blir skört. Lignin, en beståndsdel i trämassa, bidrar till denna nedbrytning. Vissa bläck, som järngallusbläck, kan också fräta på papperet. Redan på 1930-talet uppmärksammade forskaren William Barrow problemet med surt papper, vilket beskrivs i Wikipedia-artikeln om bevarande av biblioteksmaterial.

Förebyggande åtgärder: Grunden för bevarande

Det mest effektiva sättet att bevara böcker är att förebygga skador. Genom att skapa en stabil miljö minimeras riskerna.

Klimatkontroll

En jämn temperatur runt 18-21°C och en relativ luftfuktighet mellan 30-50% är idealiskt. Undvik stora svängningar. Begränsa också exponeringen för direkt solljus och UV-strålning, som bryter ner papper och bleker bläck.

Förvaring

Använd syrafria och lignin-fria material, som arkivbeständiga lådor, för att skydda enskilda volymer. Mindre och medelstora böcker mår bäst av att stå upprätt i hyllan, medan större och tyngre böcker bör förvaras liggande för att undvika att bindningen skadas. National Archives ger utförliga råd om förvaring av böcker.

Hantering

Utbilda alla som hanterar böckerna i korrekt teknik. Rena, torra händer är oftast bäst. I vissa fall, till exempel vid hantering av fotografier eller böcker med metalldekor, kan nitrilhandskar vara att föredra framför bomullshandskar, som kan fastna i ömtåligt material.

Aktiv konservering: När skadan är skedd

Även med de bästa förebyggande åtgärderna kan skador uppstå. Aktiv konservering innebär att man direkt åtgärdar dessa skador. Detta kräver specialistkunskap och bör utföras av en professionell konservator. NEDCC understryker vikten av att anlita experter för konserveringsbehandling. En konservator har den kunskap och erfarenhet som krävs för att bedöma skadans omfattning och välja rätt åtgärd.

Vanliga skador och åtgärder

Beroende på skadans art kan olika behandlingar krävas:

Vattenskador: Kan leda till mögel, deformation av papper och att bläck löses upp. Kräver snabb torkning och eventuellt mögelbehandling. Mögel är en allvarlig fara för boksamlingar och kräver särskild uppmärksamhet, vilket diskuteras i detalj av NTNU Universitetsbibliotekets blogg.

Insektsangrepp: Kan orsaka hål och förluster i papperet. Kräver identifiering av skadedjuret och sanering.

Rödröta: En nedbrytningsprocess som drabbar läder och gör det skört och pulveriserat. Kräver konsolidering och ibland byte av lädret.

Surt papper: Papper som gulnar och blir skört på grund av syror i materialet. Kan behandlas med avsyrning.

Olika konserveringstekniker

Konservatorer använder en rad tekniker, anpassade efter bokens unika behov:

Rengöring: Kan vara torr (med borstar, dammsugare eller svampar) eller våt (med avjoniserat vatten). Våtrengöring kräver stor försiktighet.

Lagning: Revor och hål lagas med tunt japanskt papper och stärkelseklister. Detta är en reversibel metod, vilket innebär att den kan göras ogjord i framtiden.

Avsyrning: Neutraliserar syror i papperet och förhindrar fortsatt nedbrytning. Forskning, som den som presenteras i “Mass Deacidification 25 Years Later“, visar på de långsiktiga effekterna av denna behandling.

Bindningsreparationer: Bokens bindning, dess “ryggrad”, kan behöva stärkas eller förnyas. Ibland kan delar av originalbindningen återanvändas, ibland krävs en helt ny bindning.

Att välja rätt bindningsteknik

Valet av teknik beror på bokens ålder, konstruktion och skick. En äldre bok med läderband och laced-in-struktur (där pärmarna är fästa vid bokblocket genom att sömnadsstöden träs in i spår i pärmarna) kräver en annan typ av reparation än en modernare bok med case-struktur (ett separat omslag som limmas fast på bokblocket). För medelstora till stora böcker kan en split-board-struktur användas, där stumpar som är sydda till bokblocket limmas in i en spalt i varje pärm, som beskrivs av NEDCC. För mycket sköra böcker kan inkapsling i polyesterfilm och post-bindning vara ett alternativ. Då placeras varje sida mellan två lager skyddande film, och sidorna binds sedan samman.

Konservering och restaurering: En etisk fråga

Inom bokkonservering skiljer man på konservering (att stabilisera och bevara) och restaurering (att återställa till ett tidigare skick). En grundläggande princip är reversibilitet: åtgärder ska kunna göras ogjorda. Därför är noggrann dokumentation viktig. Konservatorer följer etiska riktlinjer, som de från American Institute for Conservation (AIC), och respekterar bokens historiska och kulturella värde. Lagning med japanskt papper och stärkelseklister är ett exempel på en reversibel teknik. Icke-reversibla metoder, som vissa syntetiska lim, bör undvikas. Bokkonservering handlar om att balansera bevarande för framtiden med tillgång för forskning och studier idag. Dessa etiska ställningstaganden kräver noggrant övervägande.

Digitalisering: Ett komplement

Digitalisering kan vara ett alternativ när konservering inte är möjlig, eller som ett komplement. Genom att skanna boken skapas en digital kopia som bevarar innehållet. Detta minskar slitaget på originalet och kan göra samlingar tillgängliga för en större publik. Exempelvis har Riksbankens Jubileumsfond stöttat digitalisering av äldre ljud- och videoband vid Operahögskolans bibliotek, som ett led i att bevara kulturarvet. Men digitalisering är ingen ersättning för fysisk konservering. Digital information kräver också långsiktigt bevarande, då filformat och lagringsmedier kan bli föråldrade.

Framtidens utmaningar och möjligheter

Konservering av gamla böcker är en ständig balansgång. Det handlar om att förena traditionellt hantverk med modern vetenskap. Nya material och metoder utvecklas hela tiden. Samtidigt ökar medvetenheten om vikten av förebyggande åtgärder och digitaliseringens möjligheter. En stor utmaning är att hantera stora mängder material med begränsade resurser. Klimatförändringarna och behovet av att säkra långsiktigt bevarande av både fysiska och digitala samlingar är andra viktiga frågor.

Vill du veta mer?

Om du är intresserad av att lära dig mer om bokkonservering finns det flera resurser tillgängliga. Många bibliotek och arkiv, som Göteborgs universitetsbibliotek, delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Det finns också organisationer som American Institute for Conservation (AIC) som erbjuder information och vägledning. Genom att sprida kunskap kan vi tillsammans bidra till att bevara vårt litterära kulturarv för kommande generationer.