Bokbindningen har en lång historia, och var ända fram till modern tid ett hantverksyrke på samma sätt som guldsmed, snickare eller skomakare. Liksom för många av dessa hantverkaryrken förändrades dock förutsättningarna för bokbindare i samband med den industriella revolutionen, vilket innebar att böcker allt mer övergick till att bindas maskinellt. De olika momenten i bokbindningsprocessen är dock fortfarande desamma, oavsett om en människa eller en maskin utför dem.

Bokbindning börjar alltid med den så kallade falsningen, som innebär att man viker pappersark till den storlek som sidorna i boken ska vara. Ju fler gånger arket viks, desto fler boksidor blir varje ark, och desto mindre format blir boken. Ett ark som viks en gång blir till exempel 4 sidor. Arket kan också vikas två, tre eller fyra gånger, och bildar då 8, 16 respektive 32 sidor.

När alla ark har vikts kontrollerar man att de ligger i rätt ordning och sorterar dem om så inte är fallet. Därefter läggs försättspapper till längst fram och längst bak i boken, som är ett ark vikt bara en gång, i samma format som boken, och som täcker insidan av pärmen samt utgör bokens första och sista sida.

Därefter kommer själva bindandet, det vill säga häftningen av boksidorna. Detta görs genom att man syr eller häftar ihop arkens ryggsidor med ståltråd eller tråd. Ryggsidan klistras också för extra stabilitet. När arken på detta sätt sitter ihop ordentligt kan man skära vecken på bokens motsatta sida, så att alla boksidor frigörs.

Därefter är det dags att sammanfoga bokblocket (vilket är ett samlingsord för de häftade och skurna boksidorna) med pärmen, ett moment som kallas inhängning. Det näst sista momentet är överklädningen, då pärmarna och ryggen kläs med överdragspapper eller tyg (förr var skinn det vanligaste alternativet).

Slutligen kvarstår bara den så kallade orneringen, det vill säga att dekorera pärmen genom tryck av text och bild.

Idag är det ytterst få som sysslar med traditionellt bokbinderi, och ännu färre som livnär sig på det. Det finns dock de som är anställda som bokbindare, på arbetsplatser som förlag, bibliotek och olika arkiv, och de som är ännu modigare kan starta ett eget företag och forma sin egen bokbindarverksamhet så som man själv vill. I det sistnämnda fallet får man dock räkna med att man kommer att ha några svåra år framför sig rent ekonomiskt, eftersom det går åt mycket material och krävs en bra lokal för att kunna driva en bokbindarverksamhet, samtidigt som man inte har mycket kapital eller inkomst för att betala för detta. Därför kan det vara bra att det finns möjlighet att sälja fakturor via företag som Capcito. På det sättet kan man få in pengarna från sin faktura direkt, istället för att vänta på att kunden betalar, och kan på det sättet investera det nya kapitalet i lokalhyra, nytt material eller tusen andra saker som behövs i ett nystartat företag. Med lite tur kan man på det sättet lägga grunden till en stabil verksamhet som håller bokbindaryrket vid liv.